Goder Afton!
Vill börja med att säga att ni får ha överseende med att jag älskar att påbörja 1miljon olika projekt på en och samma gång, vilket oftast resulterar i att jag väldigt sällan avslutar dem :S
Jag har alla intentioner i världen men det går oftast ändå inte riktigt ihop....
Och där kommer även den själv uppfyllda profetsian fram!
Har alltid vetat och fått veta att jag inte kommer att klara av projekt jag startat vilket resulterat i att jag började tro på mina misslyckanden mer än mina triumfer.

Så har det alltid varit och speciellt under mina skolår...

Måste bara starkt poängtera att jag alltid haft min familjs stöd i allt jag gjort, även om det varit ett projekt dömt att misslyckas!

Jag fick min diagnos så sent som 2004, efter att jag hoppat av gymnasiet för 2a gången.
Anledningen till att jag äns fick komma och göra en utredning var för att det totalt spårat ur en dag i skolan, då jag nästan bragt min data lärare om livet.

Hon hade "tryckt på mina knappar" i ett halv år och någon liten skit grejj hon sa den dan, resulterade i att jag kastade en dataskärm i huvudet på henne.

Jag blev omedelbart avstängd och riskerade för första gången i mitt liv ett fängelse straff eftersom jag då va straffmyndig.

Det värsta av allt var att jag egentligen inte kände någon ånger gentemot henne, det ända som oroade mig va hur mina föräldrar skulle ta detta!
Bara där är en stor varnings flagga!!

För hur det än kan ha varit och hur mycket skit vi än kan ha fått ta, så rättfärdade det aldrig min handling.

Det hade gått att lösa på ett annat sätt...

En annan människa ska aldrig behöva komma i skottlinjen för min cancersvulst till vrede.

Och det har tagit sååå lång tid att komma ikapp mitt sans och kunna hålla fast, hårt som satan i tyglarna!

Och bara släppa på dom lite sådär, när jag egentligen vill...

Nu råkade det vara så att den här data läraren absolut inte skulle ha jobbat med ungdomar överhuvud taget, hon var nämligen den elakaste och bittraste läraren någon elev nånsin träffat!

Vi fick flera gånger om dagen höra hur dumma i huvet vi var, hur äckligt era slöjor och kläder luktar efter vår inhemska matos där hemma, hur vi inte inte äns behövde gå i skolan för vi skulle aldrig bli nåt ändå, hur roliga efternamn vi alla hade osv.

Läraren blev därmed avskedad och polisanmäld, då det visade sig att alla elever hade vittnat om hela incidenten och intygat för både rektor och polis, att hon i allra högsta grad var olämplig som lärare och skyldig för trakasserier och mobbning.

Denna incident var egentligen inte den riktiga vändpunkten i mitt liv, den tror jag inte ens jag hittat riktigt än, men gud vad jag är på rätt väg :D

Detta var alltså bara egentligen början på min dampkarriär, eller som jag gillar att kalla det, ursäkten till att jag är som jag är med alla konstigheter som bara jag har ;)

Min lilla gull Elias sa till mig såhär; Du är fin och konstig. Och det bara fastnade och jag insåg att det är exakt vad jag är!

Pussilagos

Tills nästa gång...

Detta är min berättelse om hur det är att leva med ett osynligt handikapp och hur jag fått vardagen att fungera för mig och min familj.Där den ena dagen aldrig är den andra lik och hur jag hållt mig ombord på berg och dal banan, trots stormvindar, utan att sjunka för gott...Syftet med detta är egentligen bara för mitt egna mentala och själsliga välbefinnandes skull.Ett sätt för mig att bearbeta och hantera mina tankar och känslor därför ber jag inte om förståelse eller medlidande.Då kör vi!!!Sist jag skrev här var ja fortfarande i väntans tider och fullt upptagen i att fantisera och drömma om hur underbart allt skulle bli.. Då när vårt efterlängtade lilla knyte, skulle få komma ut och träffa oss, få ta del av denna bitterljuva värld och få uppleva något så underbart som LIVET!!Det har hunnit gå ett helt år, sen vårt kärleks frukt bestämde sig för att göra oss sällskap här ute i den stora världen!Jag kommer ihåg dagen in i minsta detalj; vad jag åt, vad jag gjorde innan värkarna startade, vad jag hade på mig!!Jag kommer till och med ihåg vad taxichauffören som körde oss till förlossningen hette!!Resten är bara ett blurr... Ett 16 timmars åskmoln!! Kan inte riktigt skilja på om det var alla droger, smärtan eller lyckan som raderat dessa 16 turbulenta timmar från mitt minne.Mina värkar var efter så pass lång tid, nästan obefintliga och Malcolm började bli riktigt trött där inne...Från ingenstans, har jag plötsligt 8 personer nere vid mitt sköte och en förlossnings läkare med en stor och horribel klocka hängandes i stora kedjor!!Malcolm måste ut nu och jag har inga verkar kvar!!Jag vet inte hur jag trotts allt lyckades krysta ut honom?!?!Visserligen fick jag hjälp av den otäcka klockan men ändå!!Kvinnokraften är fan i mig, den starkaste och mäktigaste urkraften jag nånsin upplevt!Malcolm kom till världen den 7 april 2010Kl. 16.47, han var den vackraste lilla varelsen jag någonsin skådat och det var nu det verkliga livet började!2 be continued....,//dampmamman

Igår hann ja inte blogga så mkt jag och min underbaraste var nämligen på musikal. Vi va och kolla på cub 27 på maxim teatern.

En jävla bra föreställning va det minsann!

Föreställningen va en tidig julklapp till min underbaraste som va helnöjd me kvällen. På föreställningen följde även min arbetskamrat Mia och hennes make me.

Kvällen slutade rätt sent hemma hos oss där det snackades en massa skit och där mitt sällskap drack öl (jag fick nöja mig med läskeblask).

Nu mina vänner måste jag kila iväg ska nämligen till min underbara arbetsplats och tjäna pengar i några timmar.

Så ha en jätte trevlig lördag!

Tjolahopp

Måste bara säga att jag haft en rätt mysig dag trots allt...

Mötte upp lilla mamis på nacka forum och vi gick runt och kolla klappar och åt en mysig lunch ihop...

Jag älskar min lilla mamma som vet va hon ska säga/göra för att få en att må bra och va glad.

Nej nu ska jag laga torsdags middag till min käre man som är påväg hem från jobbet. Det blir Ärtsoppa och pannkisar!

MUMS!!!!!

Blir såååå jävla trött på all byråkrati!

Har ju sedan 18 nov varit halvt sjukskriven och ha fortfarande ej fått nå svar från fk om jag är bevilljad sjukpenning eller inte.

Nu har jag suttit i telefon kö i 35 min!!!!

Och inte fan blev ja klokare för det, det tar nämligen 30 dagar innan mitt ärende är klart from att alla papper kommit in dvs from i förrigår!!

Detta betyder att jag kanske inte hinner få några pengar innan jul!!

Kul som fan!!!

Är sååå jävla förbannad att det ska ta sån jääääävla tid.

  Såhär tycker jag om fk!

kyss min stora rosa bak!!!!

Har precis käkat en brak frukost ja och lilla malle och vår katt tussilago...

Jag åt en mega stor portion gröt (blää   ) som ja egentigen hatar men konstigt nog fick cravings för helt plötslingt!

3 smörgåsar med ost och marmelad, 1 blodapelsin, ett kokt ägg och ett glas juice.

Det var alltså malle som tvinga mej annars skulle han sparka ihjäl mig!

Han sparkas oftast på morgonen när han e hungring och på kvällen när jag vill sova... Han verkar tima in rätt bra när ja e extra trött oxå.

Men hellre de än att han inte rör sig alls!

Kännde nämligen så en hel dag förra veckan och både jag och johan höll på att bajsa på oss av rädsla!

Lyckligtvis så rörde han sig massor påkvällen den dan efter att ja druckit en halv liter is kall saft.

Barnmorskan säger att jag vid det här laget borde känna honom minst 1 gång om dan annars får ja åka in på ul. Men eftersom vi va så nojjiga härromdan kanske han visst rörde sig bara att ja inte kände de för att jag var alldeles för upptagen med att vara orolig.

Men nu har jag några knep för att få han att rör på sig om jag skulle bli orolig, dels kall dricka, sätta hå rå hög musik som ja inte gillar och buffa lite på magen.

Nää mina vänner nu ska jag faktiskt inte vara lat idag, mamma som läste mitt inlägg från igår vill inte att jag sitter på mitt arsle idag igen så hon har tvingat mig att följa med till Nacka forum å det tänker jag minsann göra!

Får se om vi kommer därifrån bara....

pussilago på er allihopa!

Ska skriva lite om hur min dag såg ut idag, tänkte att de kan va ett trevligt litet första inlägg...

Vaknade som vanligt kl 9.35, kan aldrig sova längre än så nuförtiden..

Gick upp och gjorde iordning 3 rostade med ost och jordgubbsmarmelad..MUMS!!

Sen fastnade jag framför datorn.

Har börjat kolla på MTVs Teen Mom som handlar om just D tonårsmammor i amerika och deras vardagsproblem. Gråter som ett barn till varje avsnitt och Johan blir helt galen på mig för att jag sitter och glor på "skitproggram" hela dagarna!

Sanningen är att han har rätt, jag har blivit sååå jävla lat på sistonde och planerar i stort sätt mina lediga dagar efter tv tablån och tv streeming sidor på nätet!!

Inte en chans att jag går utanför dörren på en promenad när jag har det så mkt mysigare i soffan med en burk pepparkakor och en skål mandariner!

Fast att halsbrännan dödar mig kan jag inte vara utan peppisar och mandariner, varvar med halsbränne tabletter dessutom.

Jag vet att jag egentigen borde träna eller röra på mig på något sätt men jag har verkligen ingen motivation till något.... hmmm va ska man ta sig till....???

Jag jobbar i vanliga fall som undersköterska på en rätt tung demens avdelning och i nuläget är jag halvt sjukskriven då ryggen inte pallar mer. Detta leder ju till ännu mer soffliggande!!

Idag låg jag i varje fall bara till kl 16 eftersom det var dags för ännu ett besök hos bm. Vanliga kontroller togs och jag ligger bra till i både järn och socker. Malcoms hjärta låter finnemang och allt växer på som det ska.

Är dock lite nervös att han ska bli för stor då ja bara äter och äter och inte rör på mig. Det blir heller inte bättre av att veta att båda Johans grabbar vägde långt över 4 kg när de föddes!

AUTCHH säger ja bara!!!!!!

Fan för bra tv och god mat, det förstör mitt liv!  

Då vill jag bara säga hej för första gången i mitt bloggliv!

Hoppas ja får grepp om detta snart så man kan sätta igång på riktigt...

pussilago på er!